Hatrepliker

Mor och far var här för att beskåda Rufus, tack och lov lämnade de ADHD-hunden i bilen (ADHD-hundens senaste tilltag var att springa med huvudet före rakt in i ett elstängsel). Och inte har jag hunnit jule/adventspynta, och inte har jag hunnit/orkat skriva på boken och inte har vi städat lägenheten på flera veckor och varje gång jag sätter mig ner och ska blogga bestämmer sig pojken för att han vill ha mat och jag försöker läsa In Cold Blood – den är skitbra men börjar kännas allt mer konstig eftersom jag alltid somnar och börjar drömma ihop egna konstiga parallellhandlingar när jag läser i den. Jag trodde att lättja och stress var två oförenliga tillstånd, men icke.

Mina hatklyschrepliker
(folk som säger såhär är INTE mina vänner):

1. ”Och läkarna vill ju bara skriva ut lyckopiller till alla. Nu för tiden FÅR man inte ens vara lite ledsen.”
2. ”Det är bara så himla svenskt. Kolla på tunnelbanan, folk som sitter helt tysta och undviker att se på varandra.”
3. ”Det säger du nu, ja, men vänta bara tills du själv får barn/kille/jobb.”
4. ”Men det är ju så. Tjejer kan inte samarbeta.”
5. ”Jag vill ju gå ut på krogen (- här är det alltså det andra ledet i repliken som jag avskyr - ), flirta, få bekräftelse.