Halalballe

Nu blir det en sån där smått outhärdlig föräldrablogg, så alla som är allergiska mot sådana kan sluta läsa omedelbart
Rufus ÄR så rolig nu. Jag önskar att jag hade fått en ögonblicksbild av den här tiden när han var nyfödd, ständigt hade kolik och mest skrek och åt (sov, däremot, gjorde han INTE) och jag gråtande av trötthet släpade runt med barnvagnen i snögloppet i min betongförort och kände det som att livet var slut nu. För det tar liksom inte när andra föräldrar intygar att det blir bättre.
Men nu, när han står och dansar i sängen under små lyckotjut, eller sitter i vagnen och spekulerar om saker som hänt på dagis eller kräver att inte bara bli kramad utan att få en puss också, då är han faktiskt bara toppen.
Och begåvad är han också. Förstås. Han har inte ens fyllt två men slänger sig med uttryck som aubergine, biltransportvagn, koriander och småbarnsavdelningen. Eftersom vi indoktrinerat honom med Lennart Hellsing från födseln har han även börjat uppfinna egna uttryck som låter sköna, så som:

1. Halalballe
Jag vet. Jag borde inte uppmuntra det. Jag borde inte skratta hysteriskt och hojta till Peter. Jag menar, vad ska de på dagis säga? Eller för den delen, tänk om han sitter och vrålar halalballe när vi går över torget här i Skärholmen?

2. Kukombär
Sådan mor, sådan son. Jag jobbar hårt på att även han ska få Tourettes, och det börjar ge resultat.

3. Päronbrum
Har ingen aning om vad det betyder, men vi har äcklifierat ordet totalt genom att fråga honom om han har päronbrum i blöjan när han har bajsat.

4. Nogga
Kommer sig av det där Nogg-nogg/nock-nock vrålet som Pingu kör med. Jag brukar vråla ”Nogg-nogg!” och kittla honom på magen, men nu har han gjort ett verb av ordet genom att skrattande hojta ”Inte nogga!” ibland när jag försöker.