En sak som jag gjort under bloggtorkan är att läsa en massa ypperliga böcker. Bl.a. de här:
1: Aldrig God natt av Coco Moodysson
Jag ÄLSKAR Coco Moodysson. Och det här seriealbumet är en av de bästa uppväxtskildringarna jag läst – alla kategorier. Episoden när hon och hennes kompisar börjar hänga med två små punkkillar från förorten som de hittar via ett reportage i Kamratposten är absolutely heartbreaking.
2: Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian av Sherman Alexie
Okej, det här är eg. ingen bok jag bara läst utan en jag jobbat med. Men det är inte varje dag man får sitta och snyfta över sin jobbläsning (fast jag gör det förstås då och då, när jag känner mig blödig och nåt djur dör eller så). Skitfin uppväxtskildring av en nordamerikansk indian, om en nordamerikansk indiankille som sticker från reservatet och börjar på helvit medelklasskola där han blir det ”exotiska” inslaget.
3: Killing yourself to live av Chuck Klosterman
Jag vill bli bästis med Chuck Klosterman. Jag vill åka med honom tvärs över USA och besöka platser där rockstjärnor dött. Jag tror vi skulle ha hur kul som helst. Och det är det som också gör mig aningen … melankolisk. Grejen med Chuck Klosterman-killar är att nån som jag kan stå och dra mina bäste lyteskomikskämt tills jag blir blå i ansiktet och Chuck Klostermankillen kommer inte ens att märka min existens, han har för fullt upp med att spana olyckligt suktande efter tjejer med en viss sorts utseende (som inte på minsta sätt överensstämmer med mitt) eller sitta och skrocka åt lyteskomik med andra snubbar.
(Den andra saken som gör mig melankolisk är att den här företeelsen nästan får mig att förvandlas till en av de där gnällgubbarna som skriver skittråkiga insändare om att ”kvinnor vill minsann inte ha snälla och omtänksamma män, de vill bara ha svin.”
4. Vi i villa av Hans Koppel
Vem ÄR han, mannen med den geniala pseudonymen? Jag sitter på tunnelbanan och läser och småfnissar sadistiskt. Och jag som trodde att jag hatade medelklasskildringar.
5: Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl
Har jag iofs inte läst ut än, men shit vilken bok. De finfina metaforerna regnar över sidorna och det är lite uppdaterad En förlorad värld över den. Fast jag tycker extremt illa om pappan i boken som är nåt slags misantropiskt geni (mao en karaktär jag borde gilla.)
Inlägg
3 kommentarer:
håller på med Fördjupade teorier i... och kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar den och tycker att den är välskriven eller ogillar den och tycker att den är babblig. Men det lär visa sig snart, förstås.
En lista med tre tänkbara namn bakom pseudonymen Hans Koppel:
1.Petter Lidbeck
2.Annika Seward Jensen
3.Nån annan grymt bra författare!
Hm, ettan har jag faktiskt inte hört nämnas förr i spekulationerna, men det vore förstås fantastiskt kul. I löööve Petter (har jobbat med några av hans böcker).
Skicka en kommentar