Lärare jag inte förmådde uppskatta

Nej, jag har inte fött nåt barn än. Går mest runt och har ont och är sur och jättetung och skräckslagen inför förlossningen. Min OCD-hobby är att bränna ner filmer från DVD-hårddisken till skivor. Och det är väl ungefär så mycket jag orkar nu.
Och det verkar som om Pågen har slutat tillverka Nougatpågar! Hur ska jag nu överleva?

Kollade på När lammen tystnar igår, fan vilken bra film. Och alltid när jag ser den kommer jag att tänka på vår gamla klassföreståndare och filmlärare från gymnasiet – Dofsan (hon skrev sin magisteruppsats om den). Grejen var att vi var alldeles för unga och dumma för att fatta hur jävla cool och smart hon var, och jag önskar att jag kunde åka tillbaka i tiden och ta mig ett snack med henne – om filmanalys och feminism och nästan vad som helst. Hon är inte kvar på min gymnasieskola längre, jag tror hon undervisar på DI.

Saker jag inte riktigt förmådde uppskatta med Dofsan när det begav sig:

1. Att hon tvingades oss att se praktiskt taget hela Grease i slowmotion för att kunna visa hur varje liten scen anspelar på sex (”Ser ni nu? Nu juckar de! Och vattnet de sprutar är givetvis en symbol för att det går för dem”).
Gökboet analyserades på samma omständliga sätt. Just då kändes det bara ... överdrivet. Men när jag så småningom började plugga litt.vet. på universitetet gick just litteraturanalyserna som en dans – jag hade ju redan redskapen.

2. Vi var såna hopplösa skolkare praktiskt taget hela klassen – folk hade så mycket skumt för sig som liksom KRÄVDE frånvaro: att hänga med transvestiter i Gävle och vårda sitt krossade hjärta och åka till Hans Scheikes spankingkollektiv och gå på indiefester t.ex. Men i betygen hade Dofsan dragit bort typ 2/3 av alla frånvarotimmar för varje person.

3. När jag och min anarkistkompis Anna Tysse bad om ledigt i två dagar för att åka på anarkistmöte i Stockholm sa hon ”Javisst, vad intressant” och kvitterade ut en av skolans filmkameror till oss så att vi kunde filma också.

4. När jag flera år senare började plöja mina feminstmåsten – Det andra könet, Under det rosa täcket och alla de – insåg jag att jag redan kände till en massa – från Dofsans lektioner.

5. Trots att många av oss i klassen hade våldsamt storhetsvansinne tog hon aldrig ner oss på jorden utan eldade tvärtom på våra egon och använde gärna ord som ”fantastisk” och ”mästerlig” under våra presentationer.