Jävlar vad skraj jag var för att ungen skulle bestämma sig för att komma igår kväll. Alla bussar inställda, trafikkaos, omöjligt att få tag på taxi. Dessutom var Peter på konsert och hade glömt mobilen hemma. Jag menar, hade man varit en sån där ”myllrande roman” hade det ju definitivt inträffat. Fast just nu är jag är motsatsen till en myllrande roman, så jag fick sitta hemma i godan ro och kolla på Top Model och äta Nogger istället.
Det här är SÅ konstigt:
Kompisar från förr 1:
Sitter och bläddrar i Expressen och får syn på nästan en helsida med min gamla klasskompis Petter Godske, försmädligt flinande i en soffa. Hans band har blivit upptäckt av Steve van Zandt och har nu fått kontrakt på tre skivor i USA. Något jag inte ofta bloggar om är att jag gick mer än ett år på social linje på gymnasiet (jag blev en jävel på att skriva maskin/dator snabbt där, så helt bortkastat var det inte), och där gick alltså nämnda Petter – en störig och kortväxt hardcorekille. Som dessutom är ... hm, hur var det nu igen ... barnbarnsbarn eller nåt till konstnären Carl Larsson. Jag har inte tänkt på den här snubben på evigheter. Överhuvudtaget är det inte många från min gamla socialklass som jag tänker särskilt ofta på. Men ...
Kompisar från förr 2:
... så slår jag på trean och slökollar lite på den nya serien Lyxfällan. Och får syn på ÄNNU en gammal klasskompis från social, nämligen Martin, killen i dagens avsnitt. Tvekade ett tag om det verkligen VAR han (hittade inget efternamn nånstans), men när han började bräka på Falumål var det inte längre någon tvekan (har JAG pratat sådär? Eller är det när vissa människor flyttar ifrån Dalarna som de börjar bräka som värst?)
Han var rätt poppis, vill jag minnas. Vi växlade väl typ två ord på ett år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar