Champagneångor

Regel nummer ett: Se till att INTE vara gravid om förlagshuset du jobbar för visar sig sitta på årets nobelpristagare. Jäpp, champagnen har flödat på Riddarholmen dagen lång. Eller i alla fall efter att Horace visat sitt grodansikte i börshuset. Norstedts köpte upp hela Gamla stan-Systemets förråd av äkta champagne och bjöd hela förlagshuset. Runt mig jämförde folk smaken på Moët och Bollinger. Jag drack ... mineralvatten. Cia, som också är gravid men betydligt tuffare än jag, såg till att få öppna jumboflaskan från NK bokhandel, sedan sprutade hon ner förlagscheferna. När jag gick hem vid femtiden satt folk fortfarande och poppade korkar i caféet och i trapphuset höll jag på att bli champagnefull av ångorna.

På sjukgymnastiken idag insåg jag att jag som vanligt överdrivit för att få önskad effekt (en kompis till Ylva hade räknat ut att hon överdrev ca 40% när hon återberättade något, jag tror procenten för mig är ännu högre ...). De andra tjejerna hade ju inte alls några dyra aerobicskläder, snarare ungefär lika slafsiga t-shirts som jag. Och att jag hela tiden håller på att tappa byxorna beror ju mest på att magen är så sjukt stor.

Och det lyckades! Från måndag är jag sjukskriven. Det känns som om hela kroppen brakar ihop i nåt slags lättnadens suck. Jag tror att jag släpar runt på en djävulskt fet bebis. En sån där med fettvalkar på armarna. En sån som jag själv var.

Saker jag är väldigt glad i
(eller – ytterligare fem bevis på att jag är white trash)
1. Halvfabrikat
2. Teve – särskilt dokusåpor
3. True Crime-böcker
4. Artificiell fruktsmak – särskilt körsbär
5. Mjukbyxor