Pappaskämt

Tack och lov för Ramadan – då finns det i alla fall bra frukt på Munirs livs. Frukten på torget just nu är bedrövlig; möglig, mjölig, övermogen – bananflugeheaven.

Stressade in på Oneoff för att se om de hade ramnumret på min stulna cykel. I affären hängde små bedårande söta skatebarn, och i högtalarna spelade de Ted Gärdestad, det blev nästan för mycket. Fast ramnumret lyckades expediten inte hitta – de hade just bytt datasystem. Och efteråt, när jag träffade Peter, uppstod det obligatoriska missförståndet.
Jag: Jag var in på Oneoff för att kolla upp min cykel.
Peter: Va? Köpte du den där?
Jag: Ja, de har ju inte cyklar där längre, men de hade det då. Och så var det SÅ söta skatebarn som hängde i affären.
Peter: Men varför gjorde de det? Varför hängde de där?
Jag: Tja ... inte vet jag. Men det är ju alltid skatebarn som hänger i den affären. De kanske hade prao?
Peter ser mer och mer förvirrad ut och tillslut klickar det.
Jag: Alltså, jag pratar om ONEoff, skateaffären på Vasagatan, inte ONoff.

Vi var på studiebesök på BB Stockholm. Jag tror de hade pumpat ut nåt slags bullbakslukt i lokalen för att droga oss till trygghet. En tjock pappa skämtade oavbrutet, t.ex: ”Jag tar en whiskey, tack” (när barnmorskan pratade om bedövning) och ”Det är där vi pappor kommer att hänga” (om sittbadkaret med tillgång till lustgas). Samt tusen skämt om att hans tjej var beroende av lustgas. Jag pratar dalmål när jag härmar honom, Peter pratar småländska. Fast jag tror faktiskt att han pratade Stockholmska.

Vad som kännetecknar ett pappaskämt:
1. Ordvits
2. Måste dras VARJE gång ett visst ämne kommer på tal
3. Var inte ens roligt första gången
4. Innehåller oftast ett tjatmoment
5. Är ibland lånat från Povel Ramel, ibland bara inspirerat av Povel Ramel